Antar att man reflekterar över saker och ting utifrån egna erfarenheter.
Eftersom jag är politiker med engagemang för miljö, stadsplanering, folkhälsa, kultur, landsbygd men älskar städer också.
Eftersom jag har jobbat som personlig assistent under studietiden så har jag rätt god eller snarare dålig erfarenhet av framkomlighet.
Eftersom jag är mamma så har man ju de glasögonen på också.
Så Bryssel, så som jag upplevde staden:
Först och främst gick det ju smidigt att ta sig dit. Först tåg till flyget i Köpenhamn och sen tåg under flygplatsen i Bryssel också och raka vägen in i stan.
Vid inflygningen såg jag att mång hus hade solceller på taken. Ett flertal hus som inte såg ut som några direkta lyxvillor hade pool.
Något som förbryllade mig där jag satt i fönstret var åkerlapparna. Som var rena lapptäckena. Smala remsor i en åker med olika slags grödor. Har de inte kommit igenom det här med enskifte?
Slogs genasta av vilken vacker stad det är. Massor med balkonger med smidesjärn. Vackra gatubeläggningar som definitivt måtte vara en pina för en rullstolsbunden. Men såg mig omkring och konstaterade ganska snart då jag klev ner från trottoarkanten för att gå över gatan att detta måste vara helt omöjligt att ta sig fram med rullstol i den staden. Det jag befarade fick jag bekräftat kommande dagar. Jag såg ingen med rullstol och ingen med rullator. Jag såg inte heller någon handikapptoalett.
När jag medvetet sökte med blicken efter personer med funktionsnedsättning så la jag också märke till att det inte fanns några barnvagnar. Var var barnen? Mycket märkligt. Jag såg flera unga tjejer. I dryga tonåren och nästan alla rökte.
Bilarna som körde förbi mullrade på ett bekant sätt. Diesel. Nästan var och varannan bil var en dieseldriven bil.
Ett annat intresant fordon var spårvagnarna. Det är något visst med dom. Men också totalt rörigt när man ska ta sig över gatan. Det var lätt att åka kollektivt. Bussarna gick hela tiden och tidtabellerna var lätta att följa. Mitt resesällskap, en helt ny och fantastiskt trevlig bekantskap, jämtländska som heter Eva-Lena Bloom, gillade också att promenera så vi gick fram och tillbaka till Eu parlamentet.
När vi villade bort oss var det inga problem. Stan fullständigt svämmar över av trevliga och hjälpsamma människor. Och nästan alla, gammal som ung, pratar mycket bra engelska.
Men vilket språk pratar de? Hörde både holländska och franska. Fick veta att det finns en schism i Bryssel. Flamländarna anser att de bodde där först och de fransktalande hävdar att de är flest. Hmm låter det bekant?
Idag när jag gick ut med soporna kom jag på en sak till som skiljer sig markant. Där ställer man ut soporna i sopsäckar på gatan längs med huskanten. Hela gatan ringlande sig ner med sopsäckar på rad. Vilken syn! Och så ohygiensikt. Kan inte tänka mig att världens mest spridda djur, råttorna, har låtit göra undantag för Bryssel.
Men in på Parlamentet kom de då inte. Där var det rigorös säkerhetskontroll vill jag lova. Jag slet fram telefonen och fotatde Alf Svensson på väg ut. Vakterna tog min telefon och kontrollerade att jag raderat bilden. Sen var det röntgen som på flygplatser.
De flesta poliser jag såg körde motorcykel. Säkert smidigast i en trafiktät stad. Undrade varför vi inte har det i våra städer. Sen slog det mig att de sällan har snö där.
Men regnar gör det vill jag lova. Mest hela tiden fick jag veta. ALLA har paraply. Jag försökte också köpa ett. Kom där vevandes med mitt VISA kort. Men icke. Staden med kontanter och tjejen som helst slipper bära runt kontanter synkade inte riktigt. Men det var ju ljummet och skönt. Men kanske mest för att jag kånkat med mig en extra handbagageväska som var tom bara för att kunna köpa massa choklad! Och vilken choklad sen.
Chokladen och ölet är de smakminnen jag verkligen tar med mig. Där finns flera slags halvmörka öl, typ Ale. Chimay Red blev en favorit. Här i Sverige är det svårt att få fatt i mörk och halvmörk öl på puben. Man får hålla till godo med Guiness och Newcastle vilket jag tycker är lite tråkigt.
Nougaten var också fantastisk.
Sen var det ju det här med englasfönstren också. Jag förstår att man inte tycker det är så nödvändigt med två glas när det inte är kallare än så. Men det vore ju skönt att stänga ute ljudet i alla fall.
Såg att man hade två glas fönster på ett bygge där man renoverade fasaden så det är kanske på G.
Vidare om språkkunskaper: Svenska politiker är nog generellt väldigt bra på engelska och det ger onekligen ett försprång. I själva plenumsalen fanns ju tolkar och man satt med hörlurar.
Men sen när vi satt i olika grupper och jobbade fram förslag till skrivningar så kom ju helt klart vi fram mer som behärskade engelska.
Det var lite av mina reflektioner av denna underbara stad.
