Leta i den här bloggen

onsdag 23 april 2014

Bekänn färg i sjukhusfrågan och sluta krumbukta!

Igår tog fullmäktige beslut om återremiss. Jag yrkade avslag till återremiss och yrkade:


atten investeringsplan med utgångspunkt i att, ett nytt lasarett ska byggas centralt placerat i länet, utarbetas och redovisas till Landstingsstyrelsen 14 oktober 2014.

attplanen ska utgå från en investeringsram på 4,5 miljarder kr

attdet till fullmäktige i november 2014 ska lämnas en delrapport kring investeringsplanensoch övriga uppdrags utarbetande

Argumentet för återremiss var att ärendet bör utredas igen av utomstående.

Jag menar att de utredningar som gjorts ger ett mycket gott beslutsunderlag och pekar tydligt på att ett sjukhus är det enda vettiga alternativet.
Även Liljas utredning pekar på detta och den talar tydligt för att renovering inte är ett alternativ. Sen gör landstingsdirektören en stor kullerbytta och kommer till slutsatsen att renovering är bästa alternativet.

Kalle Sandström (S) läser utredningarna som f-n läser bibeln och sen finns det de som inte läst utredningarna alls. Vilket som är värst vet jag inte.

Anledningen till att jag inte yrkade återremiss är att jag anser att det får vara sluttramsat nu. Alla vet ju att alla partier har inre konflikter och man duckar för Karlskrona politikernas morrande.
Jag tycker det är dags att bekänna färg. Det blir ju en valfråga och då förtjänar väljarna att få veta var deras politiker står i frågan.

Här är ett av argumenten för ett sjukhus:
Ett sjukhus ger minskade årliga kostnader på 80 mkr (extremt lågt räknat men jag hyser respekt för försiktighetsprincipen). Detta täcker en investeringskostnad på 2,1 miljarder!
Ett nytt sjukhus beräknas kosta 4,5 miljarder.
Betänk också att landstinget nu har nått över 1 miljard i tillgångar.
Renoverar man de två lasaretten så kan man aldrig hämta hem denna besparing. Och det kostar alltid oerhört mycket mer att renovera. Speciellt när man ska måste höja takhöjder och förstärka golv.